Att bära sin sorg med livsglädje.
Hösten 🍂.
Solen värmer än.
Havet var stilla idag.
Läste Emma Hambergs bok je m’appelle Agneta.
”Att bära sin sorg med livsglädje”. Kloka ord ❤️.
-Men är det här verkligen jag? frågar Agneta sin vän.
- Vad är jag? Vad är verkligt? Vad är fantasi? Vad är fult, vad är fint? Strunt i det! Jag tycker vi ska ställa oss en enda fråga: Vad är roligt?
***
Så. Som en del i att överrösta sorgen över jobblöshet med livsglädje (Ja, jag är arbetssökande, igen! Sedan i midsomras), lastade jag kajaken på vagnen och gick ner till havet 💦🙏.
För vet ni. Jag tycker paddla är roligt!! 🥰 Ett lugn i rörelse.
Och ni ska veta att jag aktivt söker nya möjligheter med jobb. Jag har sista två månaderna deltagit i intervjuer både live och digitalt, filmat in videosvar på frågor, gjort personlighetstester, ringt telefonsamtal, varit runt och presenterat mig för att följa upp på ansökningar. Dock inget napp än.
Vi gillar dig! Du är en toppkandidat! Men till någon annan tjänst än just denna. "Du är överkvalificerad". Alternativt: "Du saknar tillräcklig erfarenhet i branschen" eller "Familjesituationen gör att du inte kan vara hemifrån såsom tjänsten kräver". Så kan det låta.
Vad hände liksom? Hur blev det så här? Vilset.
40 år erfaren. Kreativ, driftig, lyhörd, initiativrik. Vilsen.
Som van måndag-fredag arbetare är måndagar alltid extra tunga. Att inte få ha kollegor att möta. Ett jobb att gå till. Jag saknar att få inleda en ny vecka med nya möjligheter att bidra till något mer och ta itu med det som inte blev gjort innan helgen. Planera tillsammans med andra. Skapa tillsammans. Arbeta tillsammans, mot gemensamma mål.
Och, det är okej att känna sig eländig emellanåt. Men låg energi hjälper inte för att orka marknadsföra sig själv och bli attraktiv på arbetsmarknaden. Så jag tröstar mig helt och fullt med Emma Hambergs kloka budskap. Finn glädjen! I någon stund varje dag.
Kommentarer
Skicka en kommentar